Nattskräck hos bebisar - tecken, orsaker och behandling

Vad är nattskräck?

Nattskräck är ett tillstånd som oftast sker i början av nattsömnen där barn vaknar upp och skriker eller gråter intensivt och verkar uppleva stark rädsla och panik. Barnet har ett så kallat partiellt uppvaknande, det vill säga att barnet är delvis vaket men fortfarande i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet.

Under episoden kan barnet sätta sig upp och fäkta med armarna och ibland prata osammanhängande eller oförståeligt. De kan ha en glasartad blick och upplevs oftast vara okontaktbara när föräldrarna försöker väcka eller trösta dem.

Hos mindre bebisar och mindre barn kan nattskräck se lite annorlunda ut och vara svårare att skilja från andra typer av nattlig gråt. Barnet kan vakna och gråta otröstligt, men samtidigt vara svår att få kontakt med, för att sedan somna om. 

Oftast varar episoden bara några minuter och efteråt kan barnet oftast återgå till lugnt djup sömn. Vanligtvis minns barnet ingenting av det som hänt efteråt.

Oftast sker det bara en gång per natt under de första tre timmarna av nattsömnen och brukar inte förekomma under tupplurar på dagen.

Ungefär 5 procent av alla barn upplever episoder av nattskräck. Att barnet upplever nattskräck kan vara väldigt obehagligt som förälder att vara med om. Det kan dock hjälpa att känna till att barnet vanligtvis inte minns episoden och att det är ett ofarligt tillstånd som brukar gå över med tiden.

Nattskräck vs mardrömmar

Nattskräck tros inte bero på drömmar eftersom det inte sker under det sömnstadie där vi oftast drömmer som mest intensivt (REM-sömnen) utan i övergången från djupsömn. Om ett äldre barn blir väckt under en episod minns de vanligtvis inte heller någon dröm, eller i ovanliga fall endast fragmentariskt. Ofta beskriver de istället bara en stark känsla av ett upplevt hot eller fara.

Vad beror nattskräck på?

Nattskräck kan ha flera orsaker, även om det ännu inte är helt klargjort exakt varför de uppstår. En viktig faktor verkar vara barnets utveckling. Många barn växer ifrån nattskräck när de blir äldre, vilket tyder på att mognadsprocessen spelar en stor roll. 

Miljön och barnets fysiska hälsa kan också påverka nattskräck. Hos vissa barn utlöses attacker lättare om barnet har upplevt allvarlig stress, har feber eller föregående sömnbrist.

Forskning pekar även på att det kan finnas en genetisk koppling. I en studie såg man att förekomsten för nattskräck var 60% om båda föräldrarna har haft det. Det har även visats vara vanligare bland enäggstvillingar än tvåäggstvillingar.

Kan bebisar ha nattskräck?

Nattskräck är vanligast hos barn i förskoleåldern och förekomsten hos barn under 1,5 år har inte studerats. Många föräldrar rapporterar dock om att de upplevt nattskräck med barn runt 1 år och i vissa fall ännu tidigare. 

Det är alltså möjligt att det kan förekomma, även om det är betydligt ovanligare. I många fall rör det sig dock om en annan typ av uppvaknande eller gråt, som hos bebisar kan vara svåra att skilja från nattskräck. 

Andra möjliga orsaker

Hos bebisar och små barn kan flera orsaker ligga bakom att de vaknar och gråter på natten, och ibland kan dessa förväxlas med nattskräck.

Normala uppvak med gråt och/eller skrik

Att bebisar vaknar och gråter eller skriker på natten är ett normalt beteende för att kommunicera sina behov så som att de känner sig hungriga, kalla, har en blöt blöja eller vaknar och behöver närhet och trygghet. 

Aktiv sömn

Nyfödda bebisar har sömnstadier som skiljer sig från de sömnstadier som utvecklas från ca 2-5 månaders ålder. Istället för fyra typer av sömnstadier, så har en nyfödd endast två sömnstadier, tyst sömn och aktiv sömn. Aktiv sömn motsvarar vår REM-sömn som är vår mest aktiva sömn där vi ofta drömmer som mest intensivt. Under vår REM-sömn är våra kroppar dock paralyserade för att undvika att vi agerar ut våra drömmar, men hos nyfödda är den inte det. Under aktiv sömn kan nyfödda därför sprattla, sparka, grimasera och till och med skrika eller gråta. Under aktiv sömn har bebisen dock slutna ögon och sover. De är inte heller okontaktbara eller svårväckta om en förälder rör eller pratar med dem, snarare tvärtom.

Ibland under aktiv sömn kan det även hända att bebisen väcker sig själv med sina rörelser och ljud och kan vakna och bli rädd och gråta.

Mororeflexen

Mororeflexen är en stark medfödd reflex hos nyfödda som utlöses av plötsliga rörelser eller höga ljud, tex. av knäppningar i rummet.

När reflexen aktiveras, far bebisen hastigt och reflexmässigt ut med armar och ben ut i en omklamrande rörelse och kan dra ett häftigt andetag. Reflexen kan aktiveras även när bebisen sover och om den aktiveras kraftigt kan det göra att bebisen vaknar. De kan även bli rädda och gråta. 

Mororeflexen är starkare och triggas lättare ju yngre bebisen är och försvinner vanligtvis runt 4-6 månaders ålder.

Sjukdom och obehag

Om bebisen har en förkylning, öroninfektion eller annat fysiskt obehag kan detta störa deras sömn och göra att de vaknar gråtandes.

Reflux

Reflux är ett tillstånd där maginnehållet, inklusive magsyra, rör sig upp i matstrupen, vilket kan orsaka obehag eller smärta hos bebisar, särskilt när de ligger ner. Om det sker under sömnen kan bebisen vakna och gråta. 

Kontakta din BVC-sköterska eller annan vårdpersonal för råd om du misstänker att bebisen har reflux, och för att få hjälp och råd för att minska symtomen.

Råd och behandling

Nattskräck kan vara en stressande upplevelse att vara med om som förälder, men det kan vara skönt att komma ihåg att det oftast är ofarligt och att barnet vanligtvis inte kommer ihåg episoden nästa dag. 

Om ditt barn upplever nattskräck, försök att hålla dig lugn och låt episoden passera utan att väcka barnet. Försök istället att lungt hjälpa barnet att somna om igen.

Det kan även hjälpa att förebygga att bebisen blir övertrött eller överstimulerad under dagen, t.ex. genom att hålla kom på bebisens vakenfönster och trötthetstecken. Det kan även hjälpa att etablera en lugn och konsekvent kvällsrutin för att minska stress och trötthet.

Om nattskräcken är återkommande eller mycket störande, kontakta din BVC sköterska eller BVC läkare. Ibland kan det vara bra att prata med en läkare eller barnpsykolog för råd och stöd.

Om ditt barn tar några mediciner kan det även vara bra att lyfta nattskräcken och se om det kan vara en potentiell biverkning.

I vissa fall kan det vara aktuellt att få vägledning i att använda en metod som kallas planerad väckning, där man försiktigt väcker barnet 15-30 minuter innan episoder inträffar och sedan hjälper dem att somna om igen vilket visat sig kunna förhindra nattskräck. Detta ska dock alltid ske i samråd med en läkare.

Som föräldrar är det lätt att känna sig hjälplös när barnet upplever nattskräck, men det är viktigt att komma ihåg att det är ofarligt och att ditt barnet förmodligen inte minns något nästa morgon. Om du har några funderingar eller oroar dig, tveka inte att prata med din BVC-sköterska en barnläkare.